vanligast rapporteradebiverkningarna
sömnlöshet
huvudvärk
ångest
övre luftvägsinfektion
reaktion vid administreringsstället
parkinsonism
viktökning
akatisi
agitation
sedation/somnolens
illamående
förstoppning
yrsel
muskuloskeletal smärta
takykardi
tremor
buksmärta
kräkningar
diarré
fatigue och dystoni.
Administrera läkemedel betyder att ge patienten det iordningställda läkemedlet.
Överlämna läkemedel betyder att läkemedel lämnas över till patienten själv eller till en annan person som administrerar läkemedlet.
Läkare, sjuksköterskor och tandläkare får iordningställa, administrera och överlämna läkemedel.
huvudvärk
muskelsmärta
extrem oro
depression
spänningar
rastlöshet
förvirring
irritation
svettningar
dysfori
svindel
yrsel
illamående
kräkningar
diarré
aptitlöshet
overklighetskänslor
depersonifiering
domningar och stickningar i extremiteterna ofrivilliga rörelser
skakningar
magkramper
överdriven känslighet för ljus, ljud och fysisk kontakt under en eller flera veckor,
hallucinationer
krampanfall, agitation
palpitationer
takykardi
panikattacker
hyperreflexi
kortvarig minnesförlust ochhypertermi
INDIKATION | FÖRSTA HAND | ANDRA HAND |
Smärta | Morfin 10mg/ml 0,5-l m l s.c vb | Oxynorm 10mg/ml 0,5-lm l s.c. vb |
Dyspne | Morfin 10mg/ ml 0,5 - 1 ml s.c vb | Oxynorm 10mg/ml 0,5-lm l s.c. vb |
Dyspne vid hjärtsvikt | Furix 10mg/ m l | |
Rossel | Robinul 0,2 mg/m l | |
Obstruktiv andning | Bricanyl 0, 5 mg/ml | |
Illamående | Haldol 5 mg/ml 0,25 - 0,5 m l s.c. vb | Primperan 5mg/ ml 1-2 m l s.c. vb |
Motorisk oro, Ångest | Stesolid 5mg/m l 1 rektalt vb | Midazolam 5 mg/m l |
Förvirring | Haldol 5mg/m l | |
Feber | Paracetamol 1g suppositorium |
Används vid:
- Muntorrhet (sugtabletter): Ett vanligt problem hos äldre, vilket inte sällan leder till smakförlust, sväljsvårigheter, sveda och värk i munnen som tillsammans gör det svårt att äta. Ibland är det svårt för äldre, särskilt dementa, att hantera sugtabletter. Ett alternativ kan då vara Proxident munspray eller rapsolja.
- Risk för karies (sugtabletter, tuggummi och munskölj): Risken är ökad vid muntorrhet och dessa sugtabletter innehåller fluor som motverkar karies. Dentan munsköljvätska skall silas mellan tänderna och sedan spottas ut. Sväljs läkemedlet kan man få symtom som bl.a. illamående och kräkningar.
Ranitidin/Zantac/Inside, Famotidin/Pepcid
Läkemedel som används vid halsbränna och sura uppstötningar. Dessa verkar genom att minska magsaftsutsöndringen i magsäcken. Läkemedlet bör dosanpassas vid nedsatt njurfunktion för att undvika ackumulering av läkemedlet med ökade biverkningar som följd. Denna läkemedelsgrupp kan även göra äldre förvirrade. Vid utsättning bör läkemedlet trappas ut. Vid lättare besvär kan Novaluzid/Novalucol/Gaviscon eller liknande vara ett fullgott alternativ. Vid utsättning trappas läkemedletAntiemetikaPrimperan
Läkemedel som används för att förebygga eller behandla illamående och kräkningar. Kemiskt liknar Primperan antipsykotiska läkemedel (neuroleptika) och kan därför ge liknande biverkningar som oförmåga att sitta still (akatisi), stelhet, skakningar (parkinsonism) och muskelkramper i framförallt nacke och hals (dystoni, tardiv dyskinesi (små ofrivilliga repetitiva rörelser). För att minimera risken för allvarliga biverkningar i nervsystemet har den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA nyligen sänkt den rekommenderade dygnsdosen av Primperan till max 30 mg/dygn och preparatet bör dessutom bara förskrivas för korttidsanvändning (upp till 5 dagar).
Glibenklamid/Daonil, Mindiab, Glimepirid/Amaryl
Läkemedel som används vid typ-2 diabetes (s.k. sulfonureider). Dessa verkar genom att öka frisättningen av insulin från bukspottskörteln och på så sätt minskar halten av glukos i blodet. Glibenklamid är en långverkande sulfonureid med aktiva nedbrytningsprodukter (metaboliter) och bör därför helt undvikas till äldre pga ökad risk för blodsockerfall (hypoglykemi). Övriga sulfonureider bör användas med försiktighet vid hög ålder, nedsatt njurfunktion eller bristfällig nutrition. Tabletterna ska intas strax före eller i samband med måltid för att minska risken för blodsockerfall. Glukosnivån i blodet bör kontrolleras regelbundet för att säkerställa att dosen/behandlingen är rätt inställd. Vid utsättning är det viktigt att vara uppmärksam på tecken som kan tyda på
högt blodsocker t.ex. trötthet, törst och ökade urinmängder.
Metformin/Glucophage
Ett läkemedel vid diabetes som minskar halten glukos (socker) i blodet. Ges vanligtvis två till tre gånger per dag, antingen i samband med eller efter måltid. Vanliga biverkningar är t.ex. diarre, uppkördhet, buksmärtor samt illamående och kräkningar. Metformin är speciellt lämpligt till överviktiga. Tånk på att läkemedlet tillfälligt bör sättas ut vid otillräckligt vätskeintag, diarreer eller kräkningar! Vid nedsatt njurfunktion bör försiktighet iakttagas. Glukosnivån i blodet bör kontrolleras regelbundet för att säkerställa att dosen/behandlingen är rätt inställd.
Triobe
Kombinationspreparat som innehåller tre olika B-vitaminer (B6, B12 och folsyra). Läkemedlet ingår inte i läkemedelsförmånen, vilket innebär att patienten får betala hela kostnaden själv. Vid konstaterad brist på vitamin B12 och/eller folsyra rekommenderas Betolvex/Behepan/Betolvidon respektive Folacin/Folvidon då Triobe innehåller för låga nivåer av dessa vitaminer.
Kalcipos-D/Calcichew D3/Ideos
Läkemedel som används vid brist på kalcium och vitamin D samt som komplement till läkemedel som motverkar benskörhet (s.k. bisfosfonater). Biverkningar som kan vara förknippade med kalcium är illamående, buksmärtor och förstoppning. Kalcium interagerar
med många andra läkemedel, bland annat bisfosfonater, järn och Levaxin, varför doseringstillfällena för dessa läkemedel bör särskiljas med några timmar. Kalcium bör inte heller kombineras med vissa typer av antibiotika (t.ex. ciprofloxacin) och där bör kalcium helt undvikas under hela antibiotikakuren.
Läkemedel som används för att förhindra uppkomst av blodproppar i blodkärlen och som innehåller det verksamma ämnet acetylsalicylsyra (ASA) i låg dos. Trombyl används vid hjärtkärlsjukdomar som ökar risken för blodproppar. Biverkningar som är förknippade med Trombyl är blödningar, magbesvär (dyspepsi) och njurpåverkan.
Läkemedel som används för att förhindra uppkomst av blodproppar i hjärnan. Dipyridamol kombineras ibland med Trombyl och som alternativ till kombinationen kan clopidogrel (ett annat blodförtunnande medel) användas för samma indikation. Vanliga biverkningar av dipyridamol är illamående, diarré, yrsel och huvudvärk.
Läkemedel som används för att förhindra uppkomst av blodproppar genom att hämma blodets förmåga att levra sig (koagulera). Dessa läkemedel används bland annat hos patienter med oregelbunden hjärtrytm (förmaksflimmer) för att förhindra att blodproppar bildas i hjärtat som kan lossna och transporteras till hjärnan där de kan orsaka en stroke eller till lungorna där de kan orsaka lungemboli. Biverkningar som kan förekomma är magbesvär och blödningar. Uppmärksamma eventuell samtidig användning av antiinflammatoriska värktabletter (NSAID) då det kan öka risken för blödning. Återkoppla detta till sjuksköterska.
Läkemedel som innehåller järn. Järnbrist kan ha många orsaker, till exempel blödning i magtarmkanalen. Dessa läkemedel är tillverkade för att frisätta en mindre mängd järn under lång tid. Kroppen kan då lättare tillgodogöra sig järnet och risken för biverkningar från mage och tarm minskar. Om tabletterna delas, krossas eller tuggas ökar risken för biverkningar och effekten försämras. Järntillskott kan medföra biverkningar från magtarmkanalen som t.ex. illamående, förstoppning och diarréer. Järn interagerar med många andra läkemedel t.ex. Levaxin, levodopa, kalcium, ciprofloxacin och Doxyferm där det ibland kan äventyra dess effekt i kroppen. Om järn tas vid samma doseringstillfälle som något av dessa läkemedel återkoppla detta till sjuksköterska.
Läkemedel som innehåller kobalamin (vitamin B12). Vitamin B12 är nödvändigt för nervsystemet och för bildningen av röda blodkroppar. Ett försämrat upptag i tarmen av vitamin B12 kan leda till en särskild form av blodbrist (perniciös anemi). Folsyra/Folacin/Folvidon Läkemedel som innehåller folsyra. Folsyra bidrar till normal blodbildning och till immunsystemets normala funktion. Det har även en viktig roll för celldelningen. Folsyrabrist märks tidigast hos snabbväxande celler som röda och vita blodkroppar. Långvarig brist på folsyra kan visa sig som en speciell sorts blodbrist.
Läkemedel som stabiliserar hjärtats rytm vid förmaksflimmer och stärker det vid hjärtsvikt. Vid behandling med Digoxin är det liten skillnad mellan den dos som ger effekt och den dos som ger biverkningar (s.k. smalt terapeutiskt intervall). Digoxin utsöndras till stor del via njurarna. Det innebär att om njurfunktionen är nedsatt, vilket är vanligt hos äldre, kan för höga nivåer i blodet uppstå. Tidiga symtom på detta är aptitlöshet, trötthet och förvirring. I svårare fall kan allvarliga rytmrubbningar i hjärtat uppstå, vilka kan vara livshotande. Lågt kalium, orsakad av till exempel urindrivande behandling, kan även förstärka effekten av digoxin. Digoxinnivån i blodet bör regelbundet kontrolleras eftersom äldres njurfunktion snabbt kan försämras. Isosorbidmononitrat/
Läkemedel som används för att förebygga kärlkramp. Isosorbidmononitrat verkar genom att vidga blodkärlen så att mer syrerikt blod når hjärtat. Då minskar syrebristen och smärtorna avtar. Vid behandling med isosorbidmononitrat är det viktigt med en period under dygnet på minst 8 timmar då läkemedlet undviks (s.k. nitratfritt intervall). Risken är annars att tolerans mot effekten utvecklas. Vissa av preparaten är så kallade depottabletter som successivt frisätter mindre mängd läkemedel under lång tid. Detta ger en jämn och långvarig effekt och minskad risk för biverkningar. Vid sväljsvårigheter kan vissa tabletter delas, men de får inte krossas eller tuggas eftersom de då verkar för kraftigt och under för kort tid. Vanliga biverkningar som kan förknippas med isosorbidmononitrat är huvudvärk, illamående, yrsel och blodtrycksfall. Huvudvärk är vanligast förekommande i början av behandlingen. Denna typ
av behandling bör regelbundet utvärderas för att optimera doserna. För höga doser kan till exempel leda till trötthet och yrsel. Vid utsättning av läkemedlet rekommenderas att läkemedlet trappas ut, se FAS UT 3 sidan 82-83. Vid utsättning är det viktigt att vara uppmärksam på symtom/tecken som kan tyda på ökad kärlkramp.
Läkemedel som har en blodtryckssänkande och vätskedrivande effekt (s.k. tiazider). Vid gravt nedsatt njurfunktion är tiazider ineffektiva och bör bytas ut mot annan behandling. Biverkningar som är förknippade med tiazider är bl.a. lågt kalium (hypokalemi), lågt natrium (hyponatremi), trötthet, yrsel och huvudvärk. Eftersom tiazider även kan höja urinsyranivån bör dessa preparat ges med försiktighet till patienter med giktbesvär. Blodtrycksbehandling bör regelbundet utvärderas för att optimera doserna. För höga doser kan till exempel leda till trötthet och yrsel.
Läkemedel som genom kraftfull vätskedrivning används för behandling av vätskeansamlingar i kroppen (ödem), t.ex. vid hjärtsvikt (s.k. loopdiuretika). Läkemedlet har även en viss blodtryckssänkande effekt. Loopdiuretika bör användas med försiktighet till äldre då de kan orsaka yrsel, förlust av olika salter, uttorkning samt öka risken för fallolyckor. Ibland kan stödstrumpor och fysisk aktivitet vara fullgoda alternativ vid bensvullnad. Vid utsättning är det viktigt att vara uppmärksam på symtom/tecken som kan tyda på ökade besvär av hjärtsvikt t.ex. ansamling av vätska, andfåddhet och snabb viktuppgång. Återkoppla detta till sjuksköterska.
Läkemedel som används vid behandling av t.ex. vätskeansamlingar i kroppen (ödem), högt blodtryck och hjärtsvikt. Dessa läkemedel är vätskedrivande och hjälper även till att spara kalium i kroppen. Äldre och personer med nedsatt njurfunktion löper större risk att få för högt kalium av behandlingen varför kaliumnivån bör kontrolleras regelbundet. Detta särskilt vid samtidig behandling med andra läkemedel som kan öka kaliumnivåerna t.ex. ACE-hämmare och angiotensin-II-antagonister. Vanliga biverkningar av läkemedlen är diarré, illamående och kräkningar. Vid utsättning av Spironolakton rekommenderas att läkemedlet trappas ut, se FAS UT 3 s. 97. Vid utsättning är det viktigt att vara uppmärksam på symtom/tecken som kan tyda på ökade besvär av ödem och/eller hjärtsvikt t.ex. ansamling av vätska, andfåddhet och snabb viktuppgång. Återkoppla detta till sjuksköterska.
Betablockerare är en grupp av läkemedel som huvudsakligen har effekter på hjärta och kärl genom att stabilisera och minska hjärtfrekvensen. De olika preparaten har olika indikationer och vissa kan även användas förebyggande mot migrän och vid tremor (skakningar). Vanliga biverkningar är trötthet, yrsel, mardrömmar och kalla händer och fötter. Läkemedel som påverkar puls och blodtryck bör regelbundet utvärderas för att optimera doserna. För höga doser kan till exempel leda till trötthet och yrsel. Vid utsättning trappas läkemedlen ut enligt FAS UT 3 sidan 109. Vanliga indikationer för betablockerare är: - Högt blodtryck: Ej förstahandsval. - Förmaksflimmer: Reglerar hjärtats frekvens. Förmaksflimmer kan vara symtomfritt eller visa sig som t.ex. hjärtklappning, andnöd, trötthet och bröstsmärta - Hjärtsvikt: Andrahandsval. - Kärlkramp: Kärlkramp beror på syrebrist i hjärtmuskeln och uppkommer oftast vid ansträngning. Betablockerare reducerar hjärtats behov av syre vilket gör att besvären med kärlkramp minskar.
Kalciumantagonister är en grupp av läkemedel som har effekter på hjärta och kärl genom att vidga blodkärlen i kroppen. De olika preparaten har lite olika indikationer. Vanliga biverkningar av kalciumantagonister är trötthet, ödem (bl.a. ankelsvullnad), muskelkramper och ansiktsrodnad. Läkemedel som påverkar puls och blodtryck bör regelbundet utvärderas för att optimera doserna. För höga doser kan till exempel leda till trötthet och yrsel. Vid utsättning kan läkemedlet behöva trappas ut enligt FAS UT 3 sidan 117. Vanliga indikationer för kalciumantagonister är:
- Högt blodtryck: Ett av flera förstahandsval.
- Förmaksflimmer: Reglerar hjärtats frekvens. Förmaksflimmer kan vara symtomfritt eller visa sig som t.ex. hjärtklappning, andnöd, trötthet och bröstsmärta
- Kärlkramp: Kärlkramp beror på syrebrist i hjärtmuskeln och uppkommer oftast vid ansträngning. Kalciumantagonister vidgar hjärtats blodkärl och ökar syretillförseln.
ACE-hämmare är en grupp av läkemedel som har effekter på hjärta och kärl genom att vidga blodkärlen i kroppen. De olika preparaten har lite olika indikationer och de finns även i kombination med vätskedrivande medel. Vanliga biverkningar av ACE-hämmare är torrhosta, trötthet, ödem och yrsel. Läkemedel som påverkar puls och blodtryck bör regelbundet utvärderas för att optimera doserna. För höga doser kan till exempel leda till trötthet och yrsel. Vid utsättning kan läkemedlet behöva trappas ut enligt FAS UT 3 sidan 125. Vanliga indikationer för ACE-hämmare är:
- Högt blodtryck: ACE-hämmare är förstahandsval.
- Hjärtsvikt: ACE-hämmare är förstahandsval.
ARB är en grupp av läkemedel som har effekter på hjärta och kärl genom att vidga blodkärlen i kroppen. De olika preparaten har lite olika indikationer, och de finns även i kombination med vätskedrivande medel. Vanliga biverkningar av ARB är trötthet, hjärtklappning, ödem och yrsel. Läkemedel som påverkar puls och blodtryck bör regelbundet utvärderas för att optimera doserna och minska risken för biverkningar. Vid utsättning kan läkemedlet behöva trappas ut enligt FAS UT 3 sidan 125. Vanliga indikationer för ARB är:
- Högt blodtryck: Losartan är förstahandsval, övriga ARB är dyrare och rekommenderas därför enbart när förstahandsalternativen inte fungerar.
- Hjärtsvikt: Alternativ till ACE-hämmare.
Dessa läkemedel används för att sänka blodfetter och därigenom minska risken för blodproppar och infarkter i hjärta och hjärna. Läkemedelskommitten i Halland rekommenderar Simvastatin i första hand. B iverkningsfrekvens,en är relativt låg.
Läkemedel som dämpar en överaktiv blåsa vid trängningsinkontinens. De är kraftigt antikolinerga och bör därför i allmänhet undvikas till äldre, i synnerhet till dementa. Exempel på vanliga antikolinerga biverkningar är förvirring, koncentrationssvårigheter, minnesstörningar, muntorrhet och förstoppning. Biverkningar kan uppkomma när som helst under behandlingen och det är därför av största vikt att behov, effekt och eventuella biverkningar kontinuerligt utvärderas.
Proscar/Finasterid är läkemedel som används för att minska en förstorad prostata och på så sätt underlätta urinering. I regel tar det 3-6 månader innan effekt uppnås av behandlingen. Under tiden är det inte ovanligt att man behandlar med Xatral O0/Alfuzosin som är ett annat läkemedel som underlättar urinering vid prostataförstoring. Proscar/Finasterid bör sväljas hela eftersom de har en skyddande hinna för att förhindra att det verksamma ämnet inandas eller kommer i kontakt med huden. Krossade eller delade tabletter bör inte hanteras av kvinnor som är eller kan tänkas bli gravida.
Xatral OD/Alfuzosin är behandling mot förstorrad prostata som syftar till att underlätta urinering. Den används ibland i kombination med Proscar/Finasterid som symtomlindrande behandling innan effekten av den senare har inträtt. Det kan i sådana fall vara motiverat att avsluta behandlingen med Xatral OD/Alfuzosin när effekt av Proscar/Finasterid inträtt. Xatral OD/Alfuzosin kan bl.a. ge yrsel som biverkan.
Prednisolon är ett inflammationsdämpande läkemedel (kortison) som används vid olika sjukdomstillstånd bl.a. PMR, en reumatisk sjukdom som ger värk och stelhet i nacke, skuld ror och bäcken. Regelbunden långvarig behandling med Prednisolon är vid vissa tillstånd nödvändig, men kan även leda till benskörhet, skör hud, förhöjda blodsockernivåer och ökad risk för magsår. Indikationen för kortisonbehandling bör därför regelbundet utvärderas. Vid PMR kan behandlingen ofta, men inte alltid, trappas ut då symtomen avtar. Vid långvarig behandling rekommenderar Läkemedelskommitten i Halland förebyggande behandling mot benskörhet. Kortison trappas ut enligt FAS UT 3 sidan 157.
Antibiotikum som bl.a. används vid urinvägsinfektioner hos män. För att säkerställa effekten av behandlingen bör man under hela behandlingstiden undvika kalcium som finns i exempelvis mjölkprodukter och kalktabletter (Calcichew, Kalcipos, ldeos m.fl.), järntabletter (Duroferon, Niferex m.fl.) och "antacida" mot halsbränna och sura uppstötningar (t.ex. Novaluzid, Novalucol, Link). Man bör även undvika multivitaminer som ofta innehåller kalcium, järn och magnesium. Kan man inte undvika detta bör ciprofloxacin tas antingen 1-2 timmar före eller 4 timmar efter dessa preparat.
Doxyferm är ett antibiotikum med brett spektrum, d.v.s. det har effekt mot en mängd olika bakterier. För att säkerställa effekten av behandlingen bör man under hela behandlingstiden undvika kalcium som finns i exempelvis mjölkprodukter och kalktabletter (Calcichew, Kalcipos, ldeos m.fl.), järntabletter (Duroferon, Niferex m.fl.) och "antacida" mot halsbränna och sura uppstötningar (t.ex. Novaluzid, Novalucol, Link). Man bör även undvika multivitaminer som ofta innehåller kalcium, järn och magnesium. Kan man inte undvika magnesium och kalcium bör det gå minst tre timmar mellan intag av detta och läkemedlet.
Hiprex används i förebyggande syfte mot återkommande urinvägsinfektioner. Hiprex rekommenderas inte längre då det saknar dokumenterad effekt och omvandlas i kroppen till formaldehyd som kan vara cancerframkallande.
Läkemedlen är godkända för behandling av mild till måttlig artros men har tveksam/ingen effekt vid svår artros. Effekt av behandlingen brukar uppkomma inom fyra veckor efter att behandlingen inleddes. Om ingen symtom lindring har erhiällits efter två-tre månader kan behandlingenavslutas. Diabetiker rekommenderas att kontrollera sitt blodsocker i början av behandlingen
NSAID och ASA är läkemedel med smärtstillande, inflammationsdämpande och febernedsättande effekt. De bör användas med stor försiktighet till äldre då de kan orsaka njursvikt med vätskeansamlingar som i sin tur kan utlösa/förvärra hjärtsvikt. De kan även orsaka magblödningar samt göra äldre förvirrade och yra med risk för fallolyckor. Vid motiv för fortsatt behandling bör man vara observant på tecken till vätskeretention såsom snabb viktuppgång och vätskeansamlingar. Vid flertalet smärttillstånd som inte orsakas av inflammation,t.ex. artros, fungerar Panodil/Alvedon lika bra.
Bisfosfonater är läkemedel som används för att motverka benskörhet och därigenom minska risken för frakturer. Läkemedlen måste tas på fastande mage, med enbart vatten (minst 20 cl) och i upprätt ställning. Man får därefter varken gå och lägga sig eller inta föda eller annan vätska än vatten på minst 30 minuter. annat fall går effekten förlorad - enbart 0,64 % av given dos når blodet under optimala förhållanden! Bisfosfonater måste sväljas hela eftersom det verksamma ämnet annars kan fräta i munhåla och svalg. Efter 5-7 års behandling kan man ompröva indikationen, då negativa effekter inte kan uteslutas vid längre tids behandling och då positiva effekter på benmassan kvarstår flera år efter utsättning. Vid grav benskörhet kan behandlingen behöva kvarstå längre tid.
Kalcium och D-vitamin behövs för bildning av ben och tänder, samt för blodkoagulation och nervfunktion. När kalcium kombineras med bisfosfonater (se ovan) bör tidsintervallet mellan intaget av de två läkemedlen vara minst två timm ar. Kalcium bör inte kombineras med vissa sorters antibiotika (t.ex. Ciprofloxacin och Doxyferm) då det kraftigt kan minska upptaget av antibiotikumet med risk för utebliven effekt.
Smärtstillande och febernedsättande läkemedel med det verksamma ämnet paracetamol har mycket få biverkningar. Man bör dock vara noga med att inte överskrida rekommenderad maxdos p.g.a. risk för leverskador. För äldre rekommenderas max 3 g/dygn (4g/dygn för vuxna). Smärtbehandling bör regelbundet utvärderas i syfte att optimera doserna och på så sätt minska eventuella biverkningar och interaktioner. A andra sidan kan otillräcklig smärtlindring leda till bland annat aggressioner, oro och sömnsvårigheter.
Opioider är kraftfullt smärtstillande läkemedel och finns i många varianter, med lång eller kort verkningstid, i tabletter eller plåster m.m. Smärtbehandling bör regelbundet utvärderas i syfte att optimera doserna och på så sätt minska eventuella sidoeffekter och interaktioner. Å andra sidan kan otillräcklig smärtlindring leda till bland annat aggressioner, oro och sömnsvårigheter. Vanliga sidoeffekter är förstoppning, illamående, yrsel, dåsighet och förvirring. Opioider trappas ut enligt FAS UT 3 sidan 198.
Kodeinet i svaga opioider omvandlas i levern till morfin och utövar på så sätt sin smärtstillande effekt. Det är dock svårt att förutsäga effekten för en specifik person då förmågan till omvandling av kodein till morfin är mycket individuell och ca 10 % av befolkningen beräknas p.g.a. detta ha minskad eller ingen effekt av kodein. Smärtbehandling bör regelbundet utvärderas i syfte att optimera doserna och på så sätt minska eventuella sidoeffekter och interaktioner. A andra sidan kan otillräcklig smärtlindring leda till bland annat aggressioner, oro och sömnsvårigheter. Vanliga sidoeffekter är förstoppning, illamående, yrsel, dåsighet och förvirring. Tånk på att Citodon och Panocod förutom kodein även innehåller paracetamol och att eventuell samtidig behandling med Panodil/Alvedon (innehåller också paracetamol) kan behöva avslutas eller minskas för att inte överskrida maximal dygnsdos för paracetamol, 3g/dygn för äldre (4g/dygn för vuxna). Opioider trappas ut enligt FAS UT 3 sidan 185.
Tramadol är ett smärtstillande läkemedel med flera olika verkningsmekanismer. De rekommenderas inte till äldre om det inte finns särskilda skäl, p.g.a. den stora risken för biverkningar framförallt i form av illamående, yrsel och förvirring. Smärtbehandling bör regelbundet utvärderas i syfte att optimera doserna och på så sätt minska eventuella biverkningar och interaktioner. A andra sidan kan otillräcklig smärtlindring leda till bland annat aggressioner, oro och sömnsvårigheter. Tramadol tra[Ppas ut enligt FAS UT 3 sidan 185, då risken för komplexa utsättningsreaktioner är stor.
Läkemedel mot epilepsi ger inte sällan biverkningar i form av nedsättning av vakenhetsgraden/ trötthet, illamående, yrsel och en sänkt koncentrationsförmåga. Läkemedlen påverkar även effekten av många andra läkemedel. Man bör enligt behandlingsrekommendationerna överväga utsättning efter 3-5 års anfallsfrihet eftersom 60 % har förutsättning att förbli anfallsfria utan mediciner. Läkemedlen trappas då ut gradvis.
Läkemedel mot epilepsi ger inte sällan biverkningar i form av nedsättning av vakenhetsgraden/trötthet, illamående, yrsel och en sänkt koncentrationsförmåga. Man bör enligt behandlingsrekommendationerna överväga utsättning efter 3-5 års anfallsfrihet eftersom 60 % har förutsättning att förbli anfallsfria utan mediciner. Läkemedlen trappas då ut gradvis.
Läkemedel mot epilepsi som kan ge biverkningar i form av olika sorters besvär från magen, skakningar och påverkan på aptiten (både ökad och minskad). Läkemedlen påverkar även effekten av en del andra läkemedel. Man bör enligt behandlingsrekommendationerna överväga utsättning efter 3-5 års anfallsfrihet eftersom 60 % har förutsättning att förbli anfallsfria utan mediciner. Läkemedlen trappas då u t gradvis. Topimax/Topiramat, Keppra/Levetiracetam Läkemedel mot epilepsi som kan ge biverkningar i form av illamående, diarre, trötthet, yrsel, depression och minskad aptit. Man bör enligt behandlingsrekommendationerna överväga utsättning efter 3-5 års anfallsfrihet eftersom 60 % har förutsättning att förbli anfallsfria utan mediciner. Läkemedlen trappas då ut gradvis.
Gabapentin/Neurontin är ett läkemedel mot epilepsi som även kan användas för att lindra nervsmärtor. Smärtbehandling bör regelbundet utvärderas i syfte att optimera doserna och på så sätt minska eventuella biverkningar och interaktioner. A andra sidan kan otillräcklig smärtlindring leda till bland annat aggressioner, oro och sömnsvårigheter. Läkemedel mot epilepsi ger inte sällan biverkningar i form av nedsättning av vakenhetsgraden, illamående, yrsel och en sänkt koncentrationsförmåga. När läkemedlet används mot epilepsi bör man enligt behandlingsrekommendationerna överväga utsättning efter 3-5 års anfallsfrihet eftersom 60 % har förutsättning att förbli anfallsfria utan mediciner. Läkemedlen trappas då ut gradvis.
Lyrica är ett läkemedel mot epilepsi som även kan användas för att lindra nervsmärtor samt mot generaliserad ångest. Smärtbehandling bör regelbundet utvärderas i syfte att optimera doserna och på så sätt minska eventuella biverkningar och interaktioner. A andra sidan kan otillräcklig smärtlindring leda till bland annat aggressioner, oro och sömnsvårigheter. Läkemedel mot epilepsi ger inte sällan biverkningar i form av nedsättning av vakenhetsgraden, illamående, yrsel och en sänkt koncentrationsförmåga. När läkemedlet används mot epilepsi bör man enligt behandlingsrekommendationerna överväga utsättning efter 3-5 års anfallsfrihet eftersom 60 % har förutsättning att förbli anfallsfria utan mediciner. Läkemedlen trappas då ut gradvis.
Akineton är ett läkemedel som kan motverka skakningarna vid parkinsonism. Dessa skakningar är vanliga vid Parkinsons sjukdom, men kan även vara en biverkan av vissa läkeme del, t.ex. neuroleptika som Risperdal och Haldol. Om man drabbas av parkinsonism i samband med neuroleptikabehandling rekommenderas i första hand att man försöker sänka dosen av neuroleptikumet. Akineton är kraftigt antikolinergt. Antikolinerga läkemedel bör man undvika till äldre och i synnerhet till dementa då de kan förvärra de kognitiva symtomen (förvirring, minnesstörning, koncentrationssvårigheter) mm samt även leda till perifera biverkningar som förstoppning, muntorrhet, mm. Läkaren kan dock bedöma att nyttan med behandlingen i vissa fall överstiger riskerna.
Orstanorm är ett läkemedel som höjer blodtrycket. Lågt blodtryck och blodtrycksfall är inte ovanligt bland äldre, och ger framförallt symtom i form av yrsel vid lägesförändringar, vilket leder till ökad fal Irisk. Sjukdomar som Parkinson och demens ökar risken. Vanliga biverkningar av Orstanorm är illamående och försämrat blodflöde till fingrar och tår vilket kan visa sig som domningar och myrkrypningar. Tips! Vattenintagföre uppstigning på morgonen kan ha snabb blodtryckshöjande effekt och motverka yrsel i samband med uppstigningen.
Antipsykosläkemedel (s.k. neuroleptika) bör användas med försiktighet till äldre. Vid beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) rekommenderar Läkemedelsverket att man först utreder ev. utlösande orsaker samt säkerställer patientens basala behov av omvårdnad, trygghet och stimulans. Icke-farmakologiska metoder är den mest framgångsrika behandlingen! Vid svår aggressivitet kan Risperdal användas i låg dos och med kort behandlingstid. Vid andra BPSD-symtom, t.ex. oro, är effekten mycket tveksam. Vanliga sidoeffekter av läkemedlen är stelhet och skakningar (parkinsonism), sömnlöshet, trötthet och yrsel. Parkinsonism tillsammans med oförmåga att sitta still (akatisi) och små ofrivilliga repetitiva rörelser (tardiv dyskinesi), som kan bli permanenta, är typiska biverkningar av neuroleptikabehandling. Neuroleptika ökar också risken för bl.a. stroke. Kroniska psykotiska sjukdomar, t.ex. schizofreni eller bipolär sjukdom, kräver inte sällan livslång behandling. Vid utsättning trappas läkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 225.Exempel på neuroleptika:
- Risperdal/Risperidon: Förstahandsval vid svår aggressivitet och samtidig demenssjukdom.
- Nozinan/Levomepromazin: Har även indikation mot svåra smärtor. Är kraftigt antikolinergt och bör undvikas till äldre och i synnerhet till dementa då de kan förvärra de kognitiva symtomen (förvirring, minnesstörning, koncentrationssvårigheter).
- Truxal: Är precis som Nozinan ovan kraftigt antikolinergt.
- Seroquel och Zyprexa: Ökad aptit är en vanlig biverkan.
- Trilafon: Har även illamående t.ex. efter operation som indikation.
- Leponex/Clozapine: Risk för drastisk minskning av immunförsvarets vita blodkroppar, vilket är ett livshotande tillstånd, samt inflammation i hjärtmuskeln. Strikt kontroll krävs.
Lithionit är ett antipsykosläkemedel (s.k. neuroleptika) som har indikation vid bipolär sjukdom (även kallad manodepressiv sjukdom). Tabletterna skall sväljas hela och gärna tillsammans med mat för att minska risken för magbiverkningar. Andra vanliga biverkningar är diabetes insipidus, ett tillstånd med kraftigt ökad urinmängd och därigenom osläckbar törst, försämrad koncentrations- och reaktionsförmåga samt viktuppgång. Lithionit kan även påverka sköldkörteln och orsaka sänkt ämnesomsättning (hypotyreos) samt vid långtidsbehandling försämra njurfunktionen.
Atarax är ett klådstillande läkemedel som även används mot oro och ångest. Atarax bör undvikas till äldre då det är kraftigt antikolinergt. Antikolinerga läkemedel bör man undvika till äldre, och i synnerhet till dementa, då dessa läkemedel kan förvärra de kognitiva symtomen (förvirring, minnesstörning, koncentrationssvårigheter, m.m.) samt även leda till perifera biverkningar som förstoppning, muntorrhet, m.m. - Vid klåda undersök om det finns utlösande faktorer som kan åtgärdas, t.ex. tvätt- eller sköljmedel, eller, allra vanligast, torr hud. Vid behov av läkemedel mot klådan är Cetirizin, Loratadin eller Tavegyl lämpligare val.
- Vid oro och ångest försök lindra detta med icke-farmakologiska metoder. Undersök om utlösande faktorer finns och kan åtgärdas, se kapitlet med icke-farmakologiska tips. När detta inte fungerar och läkemedel behövs är det lugnande läkemedlet Sobril/Oxascand förstahandsval.
Buspiron är ett ångestdämpande läkemedel som har effekt vid regelbunden användning. Undvik större mängder grapefruktjuice då detta påverkar mängden Buspiron i blodet. De vanligast förekommande biverkningarna är yrsel, huvudvärk, dåsighet och illamående. Vid oro och ångest försök i första hand lindra detta med icke-farmakologiska metoder. Undersökom utlösande faktorer finns och kan åtgärdas, se kapitlet med icke-farmakologiska tips.
Sobril/Oxascand är ett ångestdämpande läkemedel mot oro, en s.k. bensodiazepin. Sobril är ett bra val vid oro hos äldre då effekten sitter i lagom länge. Effekten kommer efter ungefär en timme. Behovet av ångestdämpande behandling kan variera och man bör därför regelbundet utvärdera och ompröva behandlingen. Regelbunden användning kan göra äldre förvirrade,dåsiga och yra vilket i sin tur kan leda till fallolyckor. Där det är möjligt bör Sobril/Oxascand enbart användas vid behov. Vid oro och ångest försök lindra detta med icke-farmakologiska metoder. Undersök om utlösande faktorer finns och kan åtgärdas, se kapitlet med icke-farmakologiska tips. Vid utsättning trappas läkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 231.
Stesolid är en långverkande bensodiazepin mot ångest och oro. Långverkande bensodiazepiner är i regel olämpliga till äldre. De kan bland annat leda till dagtrötthet, förvirring, muskelsvaghet och balanssvårigheter vilket innebär en ökad risk för fallolyckor. Vid oro och ångest försök lindra detta med icke-farmakologiska metoder. Undersök om utlösande faktorer finns och kan åtgärdas, se kapitlet med icke-farmakologiska tips. När detta inte fungerar och läkemedel behövs är Sobril/Oxascand förstahandsval. Vid utsättning trappas läkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 231.
Xanor/Alprazolam och Temesta är ångestdämpande läkemedel mot oro, s.k. bensodiazepiner. Maximal effekt kommer efter ungefär en till två timmar. Behovet av ångestdämpande behandling kan variera och man bör därför regelbundet utvärdera och ompröva behandlingen. Regelbunden användning kan göra äldre förvirrade, dåsiga och yra vilket i sin tur kan leda till fallolyckor. Där det är möjligt bör bensodiazepiner enbart användas vid behov. Vid oro och ångest försök lindra detta med icke-farmakologiska metoder. U ndersök om utlösande faktorer finns och kan åtgärdas, se kapitlet med icke-farmakologiska tips. Vid utsättning trappas läkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 23 1.
Dessa s.k. långverkande bensodiazepiner används i huvudsak som sömnmedel. Regelbunden behandling med sömnmedel som överstiger 30 dagar bör man undvika då det föreligger risk för toleransutveckling och tappad effekt. E n vid behovsordination är i de flesta fall att föredra eftersom man då får en bättre effekt de tillfällen man tar sömnmedlet. Långverkande bensodiazepiner är i regel olämpliga till äldre och i synnerhet till dementa p.g.a. ökad risk för förvirring, trötthet och fallolyckor. Zopiklon är då ett bättre val vid behov av sömnmedel. Fundera över orsaker till sömnbesvären och försök om möjligt lösa dessa först. Se kapitlet med icke-farmakologiska tips. Tånk också på att äldre har ett mindre sömnbehov än yngre! Vid utsättning trappas läkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 239.
Heminevrin är ett läkemedel som bl.a. kan användas vid sömnstörningar samt agitations och förvirringstillstånd hos äldre. Användningen bör begränsas till nattlig oro och ångest hos personer på särskilda boenden eller på sjukhus. Regelbunden användning medför inte sällan snabb toleransutveckling och tappad effekt och läkemedlet bör därför användas i kortare perioder alternativt vid behov. Heminevrin medför risk för blodtrycksfall och i allmänhet blir man mycket trött och dåsig av läkemedlet. Detta tillsammans ökar risken för fall. Vid utsättning trappas läkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 239.
Ett sömnmedel med lång verkningstid som kan leda till dagtrötthet hos äldre. Propavan kan även ge upphov till restless legs (myrkrypningar) vilket ibland, framförallt hos dementa, kan ta sig uttryck i nattvandrande och oro. Propavan bör därför undvikas till äldre, och kan, om det bedöms som lämpligt, sättas ut utan nedtrappning. Zopiklon är då ett bättre val vid behov av sömnmedel, och vid behovs-behandling att föredra. Fundera över orsaker till sömnbesvären och försök om möjligt lösa dessa först. Se kapitlet med icke-farmakologiska tips. Tänk också på att äldre har ett mindre sömnbehov än yngre!
Sömnmedel som skall tas omedelbart före sänggåendet då effekten kommer inom 30 minuter. Regelbunden behandling med sömnmedel som överstiger 3 0 dagar bör man undvika då det föreligger risk för toleransutveckling och tappad effekt. En vid behovs-ordination är i de flesta fall att föredra eftersom man då får en bättre effekt de tillfällen man tar sömnmedlet och risken för fall, trötthet och förvirring minskar. Fundera över orsaker till sömnbesvären och försök om möjligt lösa dessa först. Se kapitlet med icke-farmakologiska tips. Tänk också på att äldre har ett mindre sömnbehov än yngre! Vid utsättning trappas läkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 239.
Antidepressiva läkemedel. Till äldre rekommenderar man i allmänhet minst ett års behandling där patienten mått riktigt bra, vid en andra depressionsepisod bör denna tid vara minst två år. Detta under förutsättning att patienten tolererar läkemedlet och inte besväras av biverkningar. Vanliga biverkningar är t.ex. illamående, trötthet, yrsel, påverkan på aptiten, svettningar och sömnsvårigheter. Vid återkommande depressioner är det många gånger nödvändigt med livslång behandling. Vid utsättning trappas läkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 253 resp. 261.
Antidepressivt läkemedel. Till äldre rekommenderar man i allmänhet minst ett års behandling där patienten mått riktigt bra, vid en andra depressionsepisod bör denna tid vara minst två år. Detta under förutsättning att patienten tolererar läkemedlet och inte besväras av biverkningar. Vanliga biverkningar är trötthet och sedering, yrsel, illamående och ökad aptit. Läkemedlet ges med fördel på kvällen och den sederande effekten kan då utnyttjas för att främja sömnen. Vid återkommande depressioner är det många gånger nödvändigt med livslång behandling. Vid utsättning trappas lälkemedlet ut enligt FAS UT 3 sidan 261.
TCA är antidepressiva läkemedel av lite äldre typ som även används vid nervsmärtor (Saroten/
Tryptizol och Sensaval). Läkemedlen är kraftigt antikolinerga och kan utlösa eller förvärra demenssymtom hos äldre. Man bör därför i allmänhet undvika dessa läkemedel till äldre, i synnerhet till dementa. Exempel på vanliga antikolinerga biverkningar är förvirring, koncentrationssvårigheter, minnesstörningar, muntorrhet och förstoppning. Till äldre rekommenderar man i allmänhet minst ett års behandling där patienten mått riktigt bra, vid en andra depressionsepisod bör denna tid vara minst två år. Detta under förutsättning att patienten tolererar läkemedlet och inte besväras av biverkningar. Övriga vanliga biverkningar är t.ex. yrsel, trötthet, illamående och blodtrycksfall vid uppresning. Vid utsättning trappas läkemedlet ut.
Kolinesterashämmare kan erbjuda symtomlindring vid mild till måttlig Alzheimers sjukdom. Behandlingen bör regelbundet utvärderas eftersom alla inte har nytta av läkemedlet samt att den eventuella effekten anses avta vid svår Alzheimers sjukdom. När man inte längre kan läsa en tidning, se på TV, äta, tvätta sig eller gå på toa själv har man många gånger inte längre någon nytta av behandlingen. Behandling kan även medföra en del biverkningar t.ex. illamående, minskad aptit, yrsel, diarre och sömnlöshet. Exelon finns även i plåsterform och är behäftat med färre biverkningar än tablett-/kapselbehandling. Plåstret byts varje dag. Vid utvärdering av effekten genom utsättrning bör läkemedlet trappas ut enligt FAS UT 3 sidan 269 och utvärdering av resultatet a v utsättningen ske inom 4 veckor.
Ebixa kan erbjuda symtomlindring vid måttlig till svår Alzheimers. Det kan också ha effekt mot vissa av de beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) som kan uppstå vid demens 61.a. svår aggressivitet. Man bör regelbundet utvärdera effekten av läkemedlet och väga nyttan mot eventuella sidoeffekter. Några vanliga biverkningar är trötthet, huvudvärk, förstoppning och i vissa fall hallucinationer och förvirring. Vid utvärdering av effekten genom utsättning kan läkemedlet avslutas direkt och utvärdering av resultatet av utsättningen ske inom 4 veckor.
Underhållsbehandling vid astma och/eller KOL. lnhalatorer kan ibland vara svåra att hantera rent tekniskt och patienten kan ibland behöva hjälp. Det krävs även att man har tillräcklig lungkapacitet för att kunna tillgodogöra sig läkemedlet vid inhalationen. Det finns en "testinhalator" som mäter om man har tillräcklig lungkapacitet, vilken i så fall "visslar", en sådan kan man också använda för att öva på tekniken då den inte innehåller något läkemedel. Fråga sjuksköterskan som kan beställa sådana. Olika inhalatorer kan innebära olika svårigheter för olika individer och det kan därför finnas ett värde i att byta inhalator då osäkerhet räder kring hantering eller lungkapacitet. Alternativt inhalera läkemedlet via ett hjälpmedel, en s.k. inhalationskammare eller andningsbehållare.
Används för symtomlindring vid astma och/eller KOL och vidgar snabbt luftrören. Lnhalatorer kan ibland vara svåra att hantera rent tekniskt och patienten kan ibland behöva hjälp. Det krävs även att man har tillräckligt bra lungkapacitet för att kunna tillgodogöra sig läkemedlet vid inhalationen. Det finns en "test i nhalator" som mäter om man har tillräcklig lungkapacitet, vilken i så fall "visslar", en sådan kan man också använda för att öva på tekniken då den inte innehåller något läkemedel. Fråga sjuksköterskan som kan beställa sådana. Olika inhalatorer kan innebära olika svårigheter för olika individer och det kan därför finnas ett värde i att byta inhalator för att bättre kunna tillgodogöra sig läkemedlet då osäkerhet råder kring hantering eller lungkapacitet. Alternativt inhalera läkemedlet via ett hjälpmedel, en s.k. inhalationskammare eller andningsbehållare.
Rinexin är ett läkemedel som används mot nästäppa. Rinexin bör användas med försiktighet till patienter med hjärtkärlsjukdom och diabetes. Läkemedlet ger en blodtrycksstegring och i kombination med koffein kan blodtrycket öka markant.
Theo-Dur är ett läkemedel som kan ha en luftrörsvidgande effekt vid astma. Enligt Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi till äldre är effekten tveksam både vid astma och vid KOL. Preparatet kan interagera med ett flertal läkemedel och har en ogynnsam biverkningsprofil. Vanliga biverkningar är bland annat aptitlöshet, huvudvärk, illamående och sömnstörningar. Vid sväljsvårigheter kan tabletten delas men får inte krossas eller tuggas.
Acetylcystein är ett slemlösande läkemedel vars effekt inte sällan är tveksam. Följande är utdrag u r FASS: " Koncentrationen av acetylcystein i luftvägarna efter oral tillförsel av acetylcystein är troligen för låg för att utöva någon mukolytisk effekt" (mukolytisk = slemlösande). "Äldre dokumentation har visat att acetylcystein har effekt vid tillfällig försämring av symtomen hos KOL-patienter. Senare studier har dock ifrågasatt denna effekt". Tips: Att sitta upp och motståndsblåsa med hjälp av sugrör i en flaska med vatten, blåsa såpbubblor eller ballonger kan vara fullgoda alternativ!